Bilrekord! Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Bilförsäljningen slog nytt rekord 2016 med drygt 372 000 nyregistrerade bilar.

Det innebär nära 20 miljarder i momsintäkter till staten, nästan 100 miljarder kronor till branschens omsättning, många arbetstillfällen, ökad trafiksäkerhet och lägre genomsnittliga utsläpp från bilkörning. Ett starkt hälsotecken från en annars splittrad Sverigebild.

Alla är dock inte på gott humör. Dagens Nyheters ledarsida ondgör sig den 3 januari över att så många svenskar väljer att skaffa en ny, bättre och säkrare bil. Tidningen anser att vi av miljöskäl inte har ”råd med ett rekordår till”. Påståendet stöds dock inte av fakta, som är att genomsnittligt koldioxidutsläpp från nya bilar har gått ned med en tredjedel på tio år. Det betyder att vi tvärtom behöver sälja så många nya bilar som möjligt och låta de gamla gå till återvinning.

Skribentens nästa argument är att vi inte bör sälja så många bilar därför att de tar upp för mycket plats i städerna, plats som behövs till parker, cykelbanor och kollektivtrafik, och att de dessutom inte betalar för den plats de tar. DN har ju fokus på Stockholm och fakta i Stockholms stad är: enbart höjningen av parkeringsavgifterna som drevs igenom förra året finansierar trafiknämndens samtliga budgeterade kostnadsökningar för 2017, bland annat cykelsatsningen, plus 30 miljoner till.

BIL Sweden instämmer i att stadsgator inte behöver fungera som långtidsparkering. Parkering kan ske på andra sätt och innovativa lösningar finns. Traditionella garageplatser under jord tar inte upp mer markyta än in- och utfarten. Dessutom betalar de sig ganska snabbt genom parkeringsavgifterna. Ett räkneexempel: att anlägga en garageplats i Stockholms innerstad kostar mellan cirka 300 000 och 600 000 kronor. Månadsavgifter på 2000-3000 kronor är vanligt. Det betyder att platsen betalar sig på 10-20 år.

vwparkingtower.jpeg

Förutom parkeringsavgifter så genererar bilismen i Sverige fordonsskatter, bränsleskatter, trängselskatter och annat på drygt 60 miljarder kronor per år. När kostnader för vägsystemet är avdragna blir det ändå 30-40 miljarder över till den allmänna välfärden. Kollektivtrafiken är välbehövlig och bör omhuldas, men mer än hälften av kostnaderna betalas av skattemedel. Fakta går därför fullständigt på tvärs emot påståendet att bilarna skulle vara subventionerade jämfört med andra transportslag.

Det sista halmstrået för den surmulne blir då att det är ovettigt att ha en bil som står stilla 96 procent av tiden, därför borde vi inte sälja så många bilar. Tja, många hushållsmaskiner används oftast inte mer än någon procent av tiden, men få ifrågasätter rätten att äga en matberedare för det.

Så, istället för att dröja kvar för länge vid denna overkliga debatt, låt oss konstatera: bilen löser många transportbehov, ger livskvalitet och får livspusslet att gå ihop. Därför är den uppskattad av allt fler, i takt med att vi blir fler svenskar. En stor majoritet vill kunna ha en bil. Detta gäller på landsbygd, i småstad och i storstad.

Trängsel löses inte genom att förbjuda bilar, lika lite som att bostadsbrist löses genom att förbjuda bostäder. Miljöproblemen har bilbranschen, konsumenter och politiker ett gemensamt ansvar för: vi ska se till att bilarna hela tiden blir renare och snålare, till slut helt utsläppsfria, utan att de blir oöverkomliga i pris. Uttjänta bilar återvinns: bilbranschen är med 95 procents återvinningsgrad ledande inom cirkulär ekonomi. Glaset är halvfullt och vi fortsätter att fylla på.

Gott nytt bilår önskar BIL Sweden!