Ett märkligt påstående som gång på gång återkommer i debatten om Förbifart Stockholm är att den inte är en långsiktig lösning på Stockholms trafikproblem eftersom det i framtiden kan bli köer även på den om trafiken ökar.
Det är fel. Den samhällsekonomiska nyttan beror på hur många som kommer fram, inte på hur många som står i kö.
Jämför med att bygga bostäder i Stockholm när det finns en bostadskö. Skulle detta vara meningslöst eftersom om fler flyttar till Stockholm blir det bara köer igen? Naturligtvis inte. Nyttan av bostadsbyggandet utgörs av boendet för de ökade antalet som får en bra bostad. På samma sätt utgörs värdet av t ex Södra Länken av att tiotusentals människor och företag fått kortare restid. Om köerna nu i höst skulle visa sig vara lika långa som innan Länken byggdes så innebär detta inte att nyttan för de personer och företag som fått kortare restid försvinner.
Trängselproblemet är en aspekt på Stockholms trafiksituation som ska ingå i beslutsunderlaget. Motståndarnas negligering av framkomlighetsvinsterna är dock anmärkningsvärd eftersom dessa visat sig bli mycket stora om Förbifarten byggs. Här finns den ideologiska skiljelinjen. Den nyöppnade Förbifart Uppsala är en intressant jämförelse. Tycker Förbifart Stockholms motståndare att det vore bättre att leda in trafiken i Uppsala igen?