Skatter

Vägtrafiken är överbeskattad, vare sig man utgår från principen om internalisering av externa effekter, eller ser på statens intäkter respektive utgifter.

De samhällskostnader för vägslitage, olyckor och miljöpåverkan som vägtrafiken orsakar, ska speglas av de skatter och avgifter den betalar. Denna princip om internalisering av externa effekter är fastlagd av riksdagen. Trots det belastas privatbilar med en dubbelt så hög skatt som vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Även tunga transporter bär nu i stort sett sina kostnader, vilket innebär att nya skattepålagor skulle innebära en överbeskattning även av yrkestrafiken.

Inrikes vägtransporter flyttar inte utomlands. De behövs just här, just nu. I de fall den transporterade varan eller tjänsten har högt värde så blir elasticiteten, alltså hur starkt man reagerar på prisförändringar, låg. Då blir ökade skatter en del av det samlade kostnadstrycket som ger lägre marginaler, men själva verksamheten påverkas inte så mycket och staten får högre skatteintäkter från den.

När värdet är lägre, som till exempel timmertransporter, eller låginkomsttagare som besöker släktingar, så kan ett ökat skattetryck leda till att verksamheten ställs in helt och hållet. Då krymper konsumtion och produktion och skatteintäkter faller bort. 

Med det skattetryck som ligger på vägtransporter så är det en hel del resor som aldrig blir av. Av priset på en tank bensin är 66 procent skatt (juli 2016). Den nya indexering som träder i kraft 2017 innebär att skatten per automatik höjs varje år. Inom ett par år kan bensinskatten därför ha stigit till 10 kronor per liter. Även gröna drivmedel drabbas av skattehöjningen, eftersom Sverige enligt EU:s regler för statsstöd inte får fortsätta subventionera biodrivmedel efter 2020.

Vägtrafiken betalar årligen in cirka 65 miljarder kronor till staten i skatter och avgifter. Statens utgifter för vägnätet är cirka 25 miljarder.